Moçambique

Fakta om Moçambique


Republiken Moçambique

Moçambique blev självständigt från den Portugisiska kolonialmakten 1975. Landet fick en svår start genom ett långt och förödande inbördeskrig. Utflyttning, långvarig torka och starkt beroende av Sydafrika är andra faktorer som hindrat utvecklingen. Allmänna val har hållits, det senaste 2009 där Emilio Guebuza återvaldes som president. Valresultatet har av vissa institutioner ifrågasatts. Geografiskt består landet av låglänt kust, högländer i de centrala delarna och högplatåer och berg i väster. Zambezifloden flyter genom de bördiga centrala och norra delarna av landet. Klimatet är tropiskt till subtropiskt. Till de naturresurser som finns hör kol, titan, tantal, grafit, naturgas och vattenkraft. Landet drabbas då och då omväxlande av torka och cykloner följda av omfattande översvämningar. Befolkningens antal uppgår till ca 24 000 000. Sex större språk talas i Moçambique men det finns också ett 30-tal mindre språk. Språken vittnar om etnisk diversitet. Religionsmässigt dominerar de kristna men muslimer utgör också en stor grupp. En annan stor grupp är de icke religiösa som uppskattas till en femtedel av befolkningen. Ca 40% av invånarna bor i städer därav flertalet i huvudstaden Maputo.

Equmeniakyrkan samarbetar med Förenade Metodistkyrkan i Moçambique som räknar med 250 000 medlemmar. Kyrkan samlar tre årskonferenser (regionala områden), en i söder, en i norr och en i Sydafrika. Den södra delen med huvudkontoret i Maputo och två missionsstationer är den mest välbeställda. Den norra delen är fattigare. Ledare för kyrkan är biskop Joaqunina Nhanala, Afrikas första kvinnliga metodistbiskop. Missionsstationerna ligger på Inhambaneprovinsen (en halvö ca 450 km norr om Maputo) . Det är dels Chiquque med bl a sjukhus och folkhälsocenter m m och dels är det Cambine med bl a barnby och program för lantbruksutveckling, teologisk utbildning m m.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Svenska missionärer har arbetat på båda stationerna de senaste 100 åren, men de sista lämnade landet 1996. 1991 startades barnbyn av bl a svenska missionärer i samarbete med inhemska kyrkans kvinnoförbund, SMUM.  Detta för att möta behovet för några av de cirka 250 000 föräldralösa barn som fanns vid krigsslutet 1992. Tanken var från början att man skulle kunna bygga upp nya familjer genom att sammanföra föräldralösa barn med mammor som under kriget mist sina familjer. Detta har fungerat i vissa fall, men många barn har blivit kvar länge i barnbyn. I början av 2006 flyttade barnbyn till Cambine från att ha legat på en mer isolerad plats och bytte då namn till Carolyn Belshe Orphanage (CBO) efter en av de amerikanska missionärerna som också var med i uppstarten. Ett årligt anslag utgår från Equmeniakyrkan för barnbyns drift.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA